Kahlua

Varför i hela världen ska man oroa sej så förbaskat jävla mycket? Det är ju fifty fifty att det händer eller inte. Och något händer ju ändå.. Så varför ödsla tid på att oroa sej?
Och jag är tillbaks på ruta ett. Förstår inte riktigt hur det kommer sej att jag jämt hamnar här. Det är ju inte så att jag trivs på ruta ett. Ja, du vet när en stjärna håller på att tappa glöden. Men så är egentligen inte fallet, utan mitt undermedvetna förgör det realistiska och ser något annat som egentligen inte existerar.
Det är då man är på ruta ett och efter ett tag förstår att man är rätt störd.
Och något som är så förbaskat skönt, det är att kunna sitta här, skriva av sej, veta att ni sitter och läser, och ni har egentligen inte en susning om vad jag menar.
Där kan vi snacka om extas på hög nivå!

Gå runt med en kniv inborrat i bröstet. Och den senaste som bara gick förbi, fick den att snurra till ett varv, utan att ens ha rört den. Hur sjukt är inte det? Och alla jävlar som tjatar om ärlighet. Lögnen är ju oftast så mycket finare...