Bloggat
försöka uppnå stimulans,
glömma tårar som faller på grund av en fuckad romans,
vi hade en chans och det slutade med en solo dans.
snart är allt glömt, livet ska bli tömt,
det kommer göra ont, då hjärtat fortfarande är ömt,
men att fortsätta att hoppas, det är inte lönt.
det är inget annat än goodbye för oss, för ingen utav oss orkar längre slåss.
tänker och tar ett sista bloss. skulle behöva bedövning i form utav en betongkloss.
Partners elikamed... Ja vadå?
Helt klart bortglömda vänner. Oavsett vem det handlar om och vilken situation så kan en nyförälskelse krossa en stark och gammal vänskap på mindre än 0,2 sekunder. Och hur många gånger har man inte fått stått ut med detta?
Antingen så försvinner en vän iväg till sin nya, spännande kärlek. Och man som vän får stå ut med att dom är nyförälskade. Ja, det är liksom bara att acceptera, acceptera och åter acceptera.
Eller så försvinner vännen iväg till sin nya, fina partner. Och när det förhållandet tar slut, så börjar genast den här vännen "krypa" tillbaks till dessa bortglömda vänner.
Vissa accepterar detta. Vilket kan ses som jävligt fel ur en annan levnads perspektiv. "Jaha, så nu passar det, minsann?"
Det som stör mig mest är att detta är så klassiskt. Att det ens HÄNDER överhuvudtaget... Och det är så grymt frustrerande, att en mygga som surrar nära ansiktet när man ska sova, är tamejfan bara en droppe i havet!
Och eftersom jag är en utav dom som bär på ett ishjärta som sällan stöter ihop med någon som kan värma det, så betyder vännerna destomera! De är ju hela min värld.
Och när en betydande vän möter sin kärlek för stunden, glömmer av vänner osv. Då känner man sig billigare än glocalnet.
Vad går livet ut på? Att skaffa familj och stadga sig, säger en del. Men vänner? Är det bara ett ytligt tidsfördriv fram tills dess man hittar sitt ögongodis? Let´s face it, ingen skulle vara intresserad utav en individ utan vänskapskrets. Så vänner och liknande är kanske bara ett väldigt bete i kärleksvärlden?
Orkar inte filofisera längre om hur faan man är funtad om man bokstavligt kastar bort sina vänner för en partner.
Det finns ju faktiskt ytterligare ett alternativ. Och det är att inte bli bortkastad som vän. Men då får man stå ut med ett pladder som går i 270 och som i varje mening har dennes partners namn, innehållandes i.
Men som slutet av dagens tankebollande. Så är det ju självklart att man lämnar ett par månader till sin vän, för sin nyförälskelse. Det är mänskligt att bli kär, right? Men det är fullständigt idiotiskt att vara drop dead inför sina vänner PÅ GRUND AV en partner.
Antingen så försvinner en vän iväg till sin nya, spännande kärlek. Och man som vän får stå ut med att dom är nyförälskade. Ja, det är liksom bara att acceptera, acceptera och åter acceptera.
Eller så försvinner vännen iväg till sin nya, fina partner. Och när det förhållandet tar slut, så börjar genast den här vännen "krypa" tillbaks till dessa bortglömda vänner.
Vissa accepterar detta. Vilket kan ses som jävligt fel ur en annan levnads perspektiv. "Jaha, så nu passar det, minsann?"
Det som stör mig mest är att detta är så klassiskt. Att det ens HÄNDER överhuvudtaget... Och det är så grymt frustrerande, att en mygga som surrar nära ansiktet när man ska sova, är tamejfan bara en droppe i havet!
Och eftersom jag är en utav dom som bär på ett ishjärta som sällan stöter ihop med någon som kan värma det, så betyder vännerna destomera! De är ju hela min värld.
Och när en betydande vän möter sin kärlek för stunden, glömmer av vänner osv. Då känner man sig billigare än glocalnet.
Vad går livet ut på? Att skaffa familj och stadga sig, säger en del. Men vänner? Är det bara ett ytligt tidsfördriv fram tills dess man hittar sitt ögongodis? Let´s face it, ingen skulle vara intresserad utav en individ utan vänskapskrets. Så vänner och liknande är kanske bara ett väldigt bete i kärleksvärlden?
Orkar inte filofisera längre om hur faan man är funtad om man bokstavligt kastar bort sina vänner för en partner.
Det finns ju faktiskt ytterligare ett alternativ. Och det är att inte bli bortkastad som vän. Men då får man stå ut med ett pladder som går i 270 och som i varje mening har dennes partners namn, innehållandes i.
Men som slutet av dagens tankebollande. Så är det ju självklart att man lämnar ett par månader till sin vän, för sin nyförälskelse. Det är mänskligt att bli kär, right? Men det är fullständigt idiotiskt att vara drop dead inför sina vänner PÅ GRUND AV en partner.
