Idioti.

Rädd för att somna, rädd för att vara vaken.
Fortfarande rädd för dom hårda slagen.
Psykiskt skakad.
Fysiskt skadad.
Ständigt påmind.
Örfil efter örfil.
Varje dag bärs upp utav falska leenden.
Och jag är till mej själv den värsta fienden.
Jag vill bara att allt det onda ska ha ett slut.
Vill inte vara rädd längre och knappt våga gå ut.
Hur kan man lära sej att glömma så starka minnen?
Vet att jag begär för mycket utav mina svaga sinnen.
Vill bara leva i en glad jävla melodi.
Men vem fan kan trösta Sofie?

Kommentarer
Postat av: tuffsen ;)

jag kan trösta dig muffis <3<3<3

2009-01-17 @ 20:33:48
Postat av: Anonym

Tycker inte om att se dej så här. De river i mig. Säg bara till om de finns något jag kan göra för dej eller så. Finns här om du vill prata eller bara sitta tyst. Hoppas du vet de. Pussss <3 LOVE

2009-01-18 @ 16:51:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0