.

För ungefär 5 timmar sen låste jag in mej på rummet. Kröp under täcket och bara lät mej själv vara synlig. Mascaratårar fastna på kudden och jag såg ut som ett spöke nu när jag gick därifrån. Men det är tydligen rätt okej att få vara ful ibland. Och alla behöver ju få gråta ibland. 

Jag har ett skitliv och ingenting börjar bli bättre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0