Kahlua

Vill inte längre leva i våran hemlighet.
Och det är det man kan kalla ensamhet.
Ditt smeknamn ekar i skallen.
Måste ta o dämpa dom hårdaste fallen.


Kanske ska ta mej i kragen, och släppa dej.
Även fast du har varit det vackraste för mej.
Så fruktansvärt jävla ihålig.
Och så åt helvete dålig.


Fantiserade om att du skulle vara bra för mej.
Och nu har det slutat med att jag har svårt för att säga nej.
Det är du som har kontrollen över mej,
när det egentligen är jag som borde ha övertag om dej.
Jag är så beroende av din lugnande verkan.
Du kan för en stund, helt magiskt, ta bort smärtan.


Du lärde mej att säga förlåt.
Och bara låta allt gå.
Men du förstör mitt inre.
Och du är allt förutom felfri.


Jag kan bara inte sluta älska dej nu.
Allt jag behöver är mera av dej, men våran relation är för tabu.
Ingen vill se mej i ögonen efter jag har haft dej.
Jag får helt enkelt hitta ett nytt plåster, en ny grej.


Du är som en gammal kärlek.
Med dej i mina lungor, kliver jag felsteg.
Vet så väl att jag måste lämna dej och mina behov.
Du gjorde ångesten mindre, när den blev förstor.


Du förgyllde mitt tomrum.
När jag förde din kärlek mot min mun.
Drog ner den i halsen och lungorna.
Men snart så får du höra till det förgångna.