Pucko.

Hjärtat har varit svart i över ett års tid.
Jag mötte dej och fick känna skrattets filosofi.
Du förstår nog inte att du satte mitt hjärta i brand.
Du förde mej bakom ljuset, du fick mej att inte vilja släppa din hand.
Så drog du dej loss och gick din väg.
Räknade väll egentligen ner till detta idiotiska besked.
Jag stod där och bara kunde titta på.
Din ryggtavla var det enda jag såg.
Och du kollade inte ens tillbaka.
Men du kanske kommer till insikt, när du börjar sakna.




Fyfan för halvdan vänskap!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0