Kahlua

Efter en liten olycka i Fredagsnatt så fick jag åka in till Akademiska. En killpolare skulle stagediva ner i sängen bland oss som redan låg där. Och ja, min nacke fick sig en ordentlig smäll.

Det hände en hel del roliga saker mitt i alltihopa. Alla var ju berusade så det var ju inte så konstigt ändå. Jag hade frågat ambulansmännen om dom kunde avliva mig tills vi kom fram till sjukhuset. (Jag hade så förbaskat ont och kunde inte sluta gråta och full like a kastrull var jag ju också för den delen).

När jag skulle byta från ambulanssängen till en sjukussäng, så kom en sprallig och söt sjuksköterska och berömde mig för mitt finfina halsband. (Jag hade en stor förjävlig halskrage på mig). Tur att det finns sådana härliga vårdmänniskor som kan smitta av sig med leenden!

Jag skulle upp och röntgas nästan på en gång. Cilia och Ida var så söta som var där hos mig. När jag kom ner från vanliga röntgen så fick jag besked om att jag skulle få åka på magnetröntgen också.

Eftersom jag hade gråtit konstant i två timmar och inte hade någon spegel tillhands så beklagade jag mig väääldigt mycket inför mina två stackars vänner.
Cilias kommentar var att jag såg ut som en panda. (MAscara runt hela ögonen).
Sjuksköterskans kommentar var att hon hade minsann hört att det var mode att ha sotiga ögon.

Och jag kunde inte sluta att känna mig som Becks granne. "Schka du ha en schtänkare?!"

Ida fick så småningom skjuts hem och Cilia stannade kvar hos mig. Vad skulle man göra utan sina vänner?
Jag fick ett eget rum i väntan på att komma till MRT.
Innan magnetröntgen var jag tvungen att plocka ur alla mina piercingar. Det var ett jäkla jobb....

När jag väll ligger på britsen och ska åka in i den där stora mackapären och ska magnetröntgas så går det bra i några minuter. Musiken tystnar.
Läkaren - Sofie?
Jag - Ja?
Läkaren - Du har ingen piercing i munnen?
Jag - Nej, det har jag inte...
Läkaren - Tandställning kanske?
Jag - Ja juste fan. Jag har ju en såndär på insidan av tänderna.
Läkaren - Jo, vi märker att det är någon störning på bilderna. Men du känner inte av någonting?
Jag - Nej...?

Saken var att jag kände inte ett smack förutom det onda i nacken. Men sen blev jag orolig. Det kanske kom en massa onödiga strålningar tack vare min jäkla tandställning, som kanske skulle visa sig att jag skulle brännas levande, eller  tappa förståndet eller någon annan läskig biverkning. (Inte fan vet jag, men jag var rädd som faan när jag låg där!)


Nu orkar jag inte skriva någe mer, men hursomhelst så är jag hemma nu och käkar smärtstillande som en tok. Och den här skiten ska gå över inom en vecka...


So long suckers!