Välkommen in till min skruvade värld.
Att allt det bra ska vara så långt borta.
Att alla onyktra dagar kan vara så korta.
Jag mår skit men det finns ingenting att göra.
Har inte velat kämpa för det känns som om jag ska störa,
allt det vackra och allt det färglada.
Men åter till mitt tomma sinne, en lustig skada.
Kanske lever vi livet om igen,
fast inte i den här verkligheten.
Vill sudda ut alla mina snedsteg, och blåsa bort mina tankar som har varit fel.
Orkar inte förklara, vill bara hitta nyckeln till att göra världen hel.
En trött situation.
Där alla vill hitta sin trivsel sol.
Har tappat bort livets enda rätta, i glömskans stressiga tillvaro.
Har hittat felen i alkoholens närvaro.
Välkommen in till min skruvade värld.
Där allt är omöjligt, där mitt psyke inte vill byta atmosfär.
Begraver ansiktet i förlorarens händer och tar ett djupt andetag.
Tankarna får tiden att stå still, jag ska börja leva igen, men det vill inte mitt andra jag.
Dessa tankar och funderingar kan uppfattas överskattade.
Jag mådde bättre förr, nu har jag fastnat, jag behöver bara fatta det.
Vill bara få slut på mitt meningslösa lidande.
Steg efter steg och bara gå vidare.
Jag saknar medvind, när ska allt vända?
Snart slutar jag hoppas, för det kommer aldrig att hända.
Det finns ingenting som kan stilla min gråt.
Ingen avgiftning, ingen psykiatriker, ingen psykolog.
Ler lite mer och stänger av ångesten för en stund.
Lyckan är drickbart, så varför inte ta en klunk.
Allt det vidriga driver mej till vansinne.
Flyr från verkligheten och sotar ner mitt inre.
Låter ingen få röra min själ.
På det sättet, ger jag ingen besvär.
Försöker slita mej loss.
Men dan därpå står man ändå och passar bloss.
Allt inom mej får mej att känna mej dålig och smutsig, dygnet runt.
Vad jag än säger och gör, så är mitt inre tungt.
Att alla onyktra dagar kan vara så korta.
Jag mår skit men det finns ingenting att göra.
Har inte velat kämpa för det känns som om jag ska störa,
allt det vackra och allt det färglada.
Men åter till mitt tomma sinne, en lustig skada.
Kanske lever vi livet om igen,
fast inte i den här verkligheten.
Vill sudda ut alla mina snedsteg, och blåsa bort mina tankar som har varit fel.
Orkar inte förklara, vill bara hitta nyckeln till att göra världen hel.
En trött situation.
Där alla vill hitta sin trivsel sol.
Har tappat bort livets enda rätta, i glömskans stressiga tillvaro.
Har hittat felen i alkoholens närvaro.
Välkommen in till min skruvade värld.
Där allt är omöjligt, där mitt psyke inte vill byta atmosfär.
Begraver ansiktet i förlorarens händer och tar ett djupt andetag.
Tankarna får tiden att stå still, jag ska börja leva igen, men det vill inte mitt andra jag.
Dessa tankar och funderingar kan uppfattas överskattade.
Jag mådde bättre förr, nu har jag fastnat, jag behöver bara fatta det.
Vill bara få slut på mitt meningslösa lidande.
Steg efter steg och bara gå vidare.
Jag saknar medvind, när ska allt vända?
Snart slutar jag hoppas, för det kommer aldrig att hända.
Det finns ingenting som kan stilla min gråt.
Ingen avgiftning, ingen psykiatriker, ingen psykolog.
Ler lite mer och stänger av ångesten för en stund.
Lyckan är drickbart, så varför inte ta en klunk.
Allt det vidriga driver mej till vansinne.
Flyr från verkligheten och sotar ner mitt inre.
Låter ingen få röra min själ.
På det sättet, ger jag ingen besvär.
Försöker slita mej loss.
Men dan därpå står man ändå och passar bloss.
Allt inom mej får mej att känna mej dålig och smutsig, dygnet runt.
Vad jag än säger och gör, så är mitt inre tungt.
Kommentarer
Trackback
