Kahlua

Idag har jag glirat runt i mina populära mjukisbyxor hela dagen. Löst korsord efter korsord. Och har varit allmänt sjukt jäkla likgiltig i tankebanorna. Jag hatar snö. Och utanför fönstret är det några centimeter vitt vaniljsocker. Jag har kommit på en sak. Eller rätt många saker faktiskt. 
Jag har hamnat i en personlig svacka. Även om man skulle ta tag i hela världen och vrida den upp och ner, så skulle världen för mej ändå vara just upp och ner.  Tillexempel om man skulle skyffla tusen ton snö på solen, så skulle den ändå vara kall just för mej. Hur man än ser det i tusen olika perspektiv så är allt skit, just för mej.
Och hur kommer det sej då? Jag är ingen virrig, nerpundad brutta med allt för snedvridna fördomar och tankar.
Jag är ju jag. Och det kanske är just det som är felet?

Ingen har det perfekt, så sägs det ju. Men jag kan ändå inte sluta fundera på det. TÄNK om någon faktiskt har det helt jävla perfekt. Och ingenting att oroa sej över. Ingen ångest som sakta äter upp en inåtfrån och ut. Inga trasiga handleder. Inga konstiga sjukdomar som ingen i hela världen knappt kan uttala rätt. Tänk om det finns någon som har det riktigt underbart. En som bara är lycklig 24/7. Du är ju du. Och det kanske är det som är rätt?

Jag vill ha ett facit på mitt liv. Jag vill veta hur det ser ut om 20 år. Om jag hamnar på en barkbänk med min bästa vän, eller om jag kanske har en söt liten stuga ute i skogen. Eller kanske en etagevåning mitt i city. Ett boende som jag förhoppningsvis delar med en annan själ. Tänk om man bara visste hur allt skulle gå. Då hade det inte spelat någon roll vad man gör idag eller imorgon. För då vet man att man ändå har det trista/underbara framför sej.
Jag önskar att jag inte brydde mej så mycket helt enkelt.





Dagens:
Att ha en otrogen kille/tjej är som att tappa en glass, man kanske fortfarande tycker om glassen men man ska aldrig plocka upp den igen för det vore ju så jävla äckligt...