Kahlua

Ibland när jag ska sova lägger jag mej med täcket över huvudet så att allt bara blir mörkt. Brukar blunda också för att få till dom extra effekterna. Sätter på hörlurarna och lyssnar på någon utav Marley. Volymen är nästan på fullt, men det känns så bra när han sjunger, han överröstar alla livets problem. Sätter på repeat ibland, och drömmer om att kanske en dag få vara så poetisk, och få till en lika bra och vacker text som han har gjort hundra gånger om. Tiden stannar upp när man väll ligger där under täcket, antingen så ränner tusen tankar runt i huvudet eller så är det helt tomt. Då och då kan hjärtat hoppa över ett och annat slag, för att ett par ord sitter ihop så fruktansvärt bra, i en mening, i en vers.
Vilken människa! Och eftersom volumen är så pass upphöjd, kan man inte tro att man lyssnar på honom genom en Nokia telefon. Blundar man, så kan man nästan tro att han är där.
Lägger ifrån mej hörlurarna, stänger av musiken och somnar...

Häromdagen satt jag för mej själv på trappan, med en cigg i ena handen och en kaffekopp i den andra. Stirrade blankt och bara tänkte på den här hysterin runt kärlek. Tänkte så det knakade och hummade för mej själv. Jag börja måtta med armarna. Gestikulera med händerna. Först ut med armarna så långt jag kan. Efter ungefär 30 sekunder bestämde jag mej, då minskade avståndet, stannade med att måtta med händerna ungefär såsom mina axlar är breda.
-Ja, det här blir nog rätt lagom. Såhär jävla idiotisk är kärleken.
Syftade på mina egna erfarenheter. Antingen är det sex. Bara massa sex. Eller så är det kärlek som inte räcker över vänskapsgränsen. Varför kan det inte bara vara en fin blandning utav allt?Varför måste det vara antingen eller? Är man krävande om man bara vill ha det tydligt att det man har tillsammans, ska vara förklarat som ett vi-är-ihop-förhållande?
Det behöver inte leda till ett familjeliv, villa, bil och köksrenoveringar och hela paketet.
Men kom igen, ge mej lite kärlek bara, som förhoppningsvis varar längre än en årstid.