Bloggnoja.

Sitter här med psyket och hälsan i behåll. Nästan. Känns som om det vore en evighet som jag kunde lugna ner mej på första möjliga vis. Ja, ni vet vad jag pratar om.  Eller inte, för jag avslöjar inte mer än vad jag måste.

Annars? Hur står det till i en oändliga världen överfullt utav problem? Jag har låst mitt sinne, vill inte ha med världen att göra längre. Och jag? Ja, jag är ensam. Och hur ska vi två bete oss runt samma nollställda utrymme? Jag är så less på saker o ting och allt vad det heter. Spyfärdig. Drinkar smakar som dom alltid har gjort. Filmer har samma manus och samma förutsägbara slut. Musik har samma beats och relativt samma texter. Människor verkar vara lika fyrkantiga i personligheten, det är bara utseendet som skiljer dom åt. Vädret går runt, runt. Är det såhär att vara 20 år ? Då vill jag inte bli en dag över 40.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0