Kladd.
Tankar som snurrar runt i största allmänhet.
Fått insikt i att utan dej är inte världen hel.
Din och min bakgrund o våran relation.
Det vi har o allt vi har gått igenom.
Det kanske har varit hårt, svårt o mycke bråk.
Men som tur är har det alltid slutat med ett förlåt.
För allt vi har gjort och för allt vi har sagt.
Vet inte vad jag ska säga, men jag är skyldig dej ett tack.
-----------------
Hur ska jag gå vidare efter allt som har hänt?
Hur ska jag må bra efter allt jag har känt?
Vad ska jag ta mej till när det inte finns någon där längre?
Vad är det som gör att allt bara blir sämre?
Vem ska jag lita på, nu när jag inte ens kan lita på mej själv?
Vem är d et som har förmågan att måla min gråa värld i livets glad färg?
När ska jag kunna se livet utan att vara berusad utav alla frihetsberövade droger?
När ska mitt idiotiska jag inse att det inte finns några svar på dessa fråger?
