Stum.

Jag har jobbat två veckor i streck, mina pass har varit på MINST 12 timmar VARJE dag. Och i bara Fredags jobbade jag 17 timmar. Jag är så slut psykiskt, så jag bryter ihop vartannat. Men jag håller masken ändå, nu är det bara någon vecka kvar. Och jag tappade rösten igår, så jag var tvungen att sjuka mej. Och jag har inte fått tillbaks rösten än. Skitjobbigt... =/  Att jobba så mycket som jag har gjort, det tär inte på kroppen, utan mest på psyket! Jag har varit så borta, att jag knappt ser skillnad på en rödspätta och en snitzel när jag ska servera. Eller kommer på mej själv om att göra en xzante drink, när jag egentligen skulle ha gjort en vanlig jävla whiterussian...
Om ulleråker har en akutmottagning så checkar jag definitivt in efter augusti... Eller hookar upp med en förorts botaniker!




Jaa, jag klagar. Men jag har inget liv, jag jobbar mer än av jag sover, och jag äter när jag tvingar mej själv att ta två minuters break för att kasta i mej något.


Jag vill ha min röst tillbaka.... =( Fan så jävla frustrerande det är att vara utan! Skitliv.... Over n out!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0