Väck mej när saker och ting fungerar igen..

Jag måste vara på världens sämsta humör. Yuäck!
Less? Jo tack...
Ser ingen mening med nåt längre. Det kliar så förbannat inom mej.


Vilar mitt hjärta hos dej för en stund..
Allt det tokiga har samlats i magen, som en klump.
När tar sökandet efter trygghet slut?
Ångesten sitter trassligt som en råbansknut.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0