Kahlua

Vill inte längre leva i våran hemlighet.
Och det är det man kan kalla ensamhet.
Ditt namn ekar i skallen.
Måste ta o dämpa dom hårdaste fallen.

Kanske ska ta mej i kragen, och släppa dej.
Även fast du har varit det finaste för mej.
Så fruktansvärt ihålig.
Och så åt helvete vidrigt dålig.

Fantiserade om att du skulle vara bra för mej.
Och nu har det slutat med att jag har svårt för att säga nej.
I´m addicted to your rush...
Och nu är jag fast.

Du lärde mej att säga förlåt.
Och bara låta allt gå.
Men du förstör mitt inre.
Du är allt förutom felfri.

Du är som en gammal kärlek.
Med dej i mina lungor, kliver jag felsteg.
Vet så väl att jag måste lämna dej och mina behov.
Du gjorde ångesten mindre, när den blev förstor.

Du förgyllde mitt tomrum.
När jag förde din kärlek mot min mun.
Drog ner den i halsen och lungorna.
Men snart så får du höra till det förgångna.