Bochoy! No. 2

För det som kändes jobbigt, känns nu dubbelt så svårt..!

Hon e 5 i 11, telefonen den ringer, försöker återfå minnet,
Vill här ifrån, och försvinner
ut i en bakfylla blandad med ångest.
jag säger samma sak för 6002:e gången.
Jag ska aldrig mer göra så jag känner såhär.
Det kvittar vilken fest de är och hur många jag känner där.!
Jag svär om jag bara kan klara idag,
så ska jag ta mig i kragen och vara så glad..

jag lär ju mig aldrig av mina misstag..

varför går jag alltid över gränsen?
min hjärna den står där brevid när det händer.
jag måste ringa runt och be om förlåt..
känns som jag hellre vill dö men vi får se hur det går..

alla ledtrådar säger: förändra dig nu,
patetisk och ynklig, fy fan vilken dag
Jag duschar men samvetet, det sitter kvar..

För the botten is nådd
Hur långt kan man gå?
Hur lågt kan man sjunka?
Hur kasst kan man må?
Kändes förjävligt innan men det börjar bli lite bättre nu min vän
Om jag tappar fästet och trillar ner ska jag klättra upp igen..

Deppig som jag är, börjar jag tänka på annat
som gör mig ännu ännu ledsnare och jag är nästan förbannad..
men det som inte dödar mig blir jag ju starkare av,
det är dags stirra upp skiten och göra smartare val

innan det går för långt, nu är jag desperat
jag vill ju se till att göra nåt bättre av
denna korta tid som vi har här på denna planeten
kan man inte gå runt och skapa sina egna helveten..

äntligen så börjar ångesten släppa
och den bästa medicinen för mig är sånger som denna..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0