Livet är en saga berättad av en idiot.
Bara för att klargöra lite saker och ting. Det är inte gay, att fixa ögonbrynen om man är kille. (Fast jag är emot att hacka på andras utseenden, så måste jag få lägga mej i... Vem skulle möjligtvis vilja ha någon som har ett M i pannan?Och hur tänker dom som HAR ett M i pannan?). Hej hallå dubbelmoral... Jo jag talar emot mej själv ibland.
Visserligen ska man vara nöjd med sej själv, men trivs man inte med sej själv så är det okej att åtgärda det. Skönhetsoperationer? Slutsats? Helt okej. Varför klaga på hur annat folk ser ut? Mind your own buisness ffs.
Som ett exempel, tjejer (och killar för den delen), som använder mycket/lagom/lite makeup. Vad gör det? Att man vill fräscha till sej? So what? I couldnt care less! Har sån frustration inombords på alla blåsta glappkäftar som inte kan låta annat folk vara ifred.
Egentligen ska man väll egentligen aldrig tycka synd om sej själv. De e bara att intala sej själv att andra kottar har det värre. Bara o tugga i sej att man aldrig är värst, eller har det värst. Fast å andra sidan måste man få klaga om man inte har det bra. Att vissa får det bästa, och vissa får det värsta. Det irreterar mej, så att det kliar och äter upp mej sakta men säkert, inombords! Varför kan det inte bara vara lite lagom mycket av allting i allas liv?
Folk som lägger sej i andras liv, har brist på ett eget.
Visserligen ska man vara nöjd med sej själv, men trivs man inte med sej själv så är det okej att åtgärda det. Skönhetsoperationer? Slutsats? Helt okej. Varför klaga på hur annat folk ser ut? Mind your own buisness ffs.
Som ett exempel, tjejer (och killar för den delen), som använder mycket/lagom/lite makeup. Vad gör det? Att man vill fräscha till sej? So what? I couldnt care less! Har sån frustration inombords på alla blåsta glappkäftar som inte kan låta annat folk vara ifred.
Egentligen ska man väll egentligen aldrig tycka synd om sej själv. De e bara att intala sej själv att andra kottar har det värre. Bara o tugga i sej att man aldrig är värst, eller har det värst. Fast å andra sidan måste man få klaga om man inte har det bra. Att vissa får det bästa, och vissa får det värsta. Det irreterar mej, så att det kliar och äter upp mej sakta men säkert, inombords! Varför kan det inte bara vara lite lagom mycket av allting i allas liv?
Folk som lägger sej i andras liv, har brist på ett eget.
Kommentarer
Trackback