Bochoy
Andledningen till varför jag skriver allt det här just i min blogg, är för att jag känner dej så ruggigt bra, och tanken med detta är att du kommer inte hoppa över någon rad, du kommer att läsa allt. Och det är ingen idé att prata med dej, du blir ändå flyförbannad och vägrar lyssna på mej.
Och du, kom ihåg en sak det är lika mycket mitt fel som ditt, att det har blivit såhär.
Ingen idé att prata med mej? Du har inte ens försökt ju.
Jag kan berätta hur allt det här startade enligt mej, du sa en gång att jag aldrig ringde dej även fast jag ringde gratis, och då tänkte jag att jag skulle visa att jag kunde ringa. Men du svarade inte en hel veckan. Sen
började jag förstå varför, eller antog att det var för at det var det där med pengarna.
Och efter det har vi inte pratat förutom när jag ringt från skyddat nr.
Du lovade att ge mej pengarna i sep, senast okt. Men än har jag bara fått 700. Jag var snäll och lånade ut för att du skulle kunna följa med till Bullen, sen fick du min jacka och sen ett busskort. Vad har jag fått för jag har ställt upp för dej
till 100 %
hela tiden?
Har inte vart speciellt bra att lita på, det vet jag. Men jag har alltid ställt upp, tycker jag!
Jag tycker inte heller att jag har pratat skit, bara pratat av mej, har sagt dumma saker för jag är arg.
Du får säga vad du vill, men jag tycker inte jag har gjort fel den här gången, men det är ju vad jag tycker.
Sen undrar jag vad du menar med att jag har hängt ut dej bland våra vänner?